Vi gick ner på stan, för att bland annat köpa vårt specialthé, Fortuna, som smakar och doftar ljuvligt. På vägen såg vi alldeles nyutslagna röda Rhododendronbuskar. De vita är av en tidigare sort. De syns litegrann bakom den stora röda busken. Snart är det dags för den vackra Rhododendronblomstringen på Sofiero. Den kan kanske komma lite tidigare i år på grund av det varma och vackra vädret. I natt och i dag har det regnat, så det är inte så stor eldfara längre. Och växtligheten mår ju bra av lite väta.

Lite längre ner i parken mittöver Konserthuset finns det fina planteringar av blomster. Jag vet inte ens vad parken heter, trots att vi alltid går igenom den. Den har vunnit nån utmärkelse för att den är så fint planterad. Mpc skrev och berättade att parken heter Sankt Jörgens Plats.

I kanten av planteringarna står det vackra blommande träd. Vad det är för sort kan jag inte säga. Jag är en dålig botanist. Så gick vi en stadsrunda och tittade i butikerna. Maken bara älskar det. Men den här gången blev det ingenting köpt för någon av oss.

Men så småningom blev vi kaffesugna och bestämde oss för att dricka kaffe på Ebbas Fik på Bruksgatan.
Utanför står det en ung dam, som önskar oss välkomna in. Det är ett fantastiskt trevligt ställe, som går helt i femtiotalsstil. Både när det gäller inredningen och bullar, kakor, bakelser, tårtor, pajer och mackor är SÅ stora. Man blir absolut mycket mätt. Vi beställde varsin mugg kaffe med mjölk och varsin smulpaj med björnbär. Till pajen fick man en enormt stor klick vispgrädde. Men man får väl lov att synda nån gång ibland. Så här kan man se ut, när man har proppat i sej godsakerna Det är alltså min "Gubbe" du ska se på, inte damerna i förgrunden.

När vi sen hade förlustat oss, gick vi hemåt. Ja, just det. Vi gick, för man håller på med en enorm gatuombyggnad på Drottninggatan, där bussarna går. De får gå i en helt annan gata, Kungsgatan, i stället, när vi vill åka hem. Trafiken har lagts om ordentligt.

Men vi klarade oss helskinnade hem. Knappt ändå, för när vi gick uppför Hälsovägen på den breda högra trottoaren och jag gick nästan längst till höger på den, så var det en kille, som plötsligt körde om mej på min högra sida. Hade jag gått bara någon centimeter mer till höger, eller tagit ett steg ditåt, hade han kört på mej. Inte ringde han i klockan heller. Jag skrek till av skräck och gav honom en ful epitet, så arg och rädd jag blev. Cyklisterna tror visst att det är fritt fram att cykla på trottoarerna och att det är fotgängarna som ska se upp. Jag blir bara så ARG!