I 90 gr.s vinkel stretar vi åt ena hållet och åt andra hållet flyger vi. Iförda vindkläder och toppluva tar vi oss en långpromenad längs stranden, maken och jag. Vår farföräldrarroll har paus en vecka och vi kan gå i vår takt, samt hinner utbyta ett och annat ord med varandra.
På ena sidan skummar havet och tar våra ord med sig. På andra sidan stäcker sig ängarna över Flommen. Gräset ligger nästan ner, och korna har slagit sig till ro i läskydd bakom tångvallen. En stillsam syn mitt i stormen! Dofterna från havets uppspolade tångruskor väcker barndomsminnen. Har alltid älskad att vandra längs stränderna i väder och oväder, i tid och otid. Fast barfota är bäst, och det är inte gynnsamt idag. Trots stormen dyker ingen bärnsten upp.
Vi viker av från stranden och beger oss in mot byn, där Sveriges bästa cappucino serveras hos "Da Aldo".
Det bränner i kinderna.
Sommarlivet är härligt