Min resa till Visby

Reisealbum laget av: Gullsing
9 mar. 2008

Sverige Kultur & Historie

Visninger: 476

Eftersom min släkt ursprungligen kom från Visby och jag hade fått tre dagböcker i arv, blev jag intresserad av släkten och begav mig till Visby, för att se om jag kunde få ytterligare upplysningar än dem jag hade

Dagböckerna hade en endast 14-årig pojke skrivit. Han hade fått den första i present på sin 14-årsdag den 6 juni 1847. Jag satte först igång med att renskriva dem och fick en inblick om hur livet var i Visby på den tiden.

Jag blev bekant med en avlägsen släkting, som jag inte ens visste om att han fanns. Han och hans fru bjöd hem mig och där fick jag låna en hel del originalpapper om min släkt.

Här är resultatet av en del av mitt arbete.

Kategori: Kultur & Historie

Besøkte land: Sverige

Blogg: 1 innlegg

Lik

Bilder

Vis alle 16 bilder Dag for dag

Kart

Kommentarer

Av Myrran

3 sep. 2008 21:21

Ja du har då verkligen gått i fädrens fotspår. Tänk vad intressant och mycket du lyckats forska fram om dina släktingar. Bara det att renskriva en dagbok tar ju sin rundliga tid. Själv har jag renskrivit ca 8 handskrivna brev från 1895 som min farfar skrev till sina föräldrar när han praktiserade vid Röfors Bruk i masugnen som 17 eller 18-åring. Den svenska malmen i Bergslagen hade ju vid slutet av 1800-talet då sin glansperiod. Hör här min farfars brev till sin mamma som han skrev 1895 och som bl a är en rörande och härlig berättelse om vad han gjorde som praktikant i masugnen vid Röfors Bruk; "Röfors Bruk den 3 oktober 1895 Kära Mamma! Tack för mammas bref av den 29 förra månaden. Den ingeniör Lagerwall (Anm. som det sedemera visade sig vara min väninnas morfar - visst är världen liten!) hos hvilken jag bor har aldrig varit med sin fot på Farsta - han vet ej ens hvar det ligger. Hälsa Faster Edla och säg henne att det finnas flera brokiga hundar än prestens. Bjarne är 2 år yngre än jag. Han sköter ångmaskinen. Vi bruka gå och bada ungefär hvarannan dag i Lasesjön, som ligger en 20 min väg från Röfors. Den här veckan började jag mitt arbete kl 2 på e.m. och arbetade till 1.30 på natten. Således är hvarje skift ungefär 6 timmar långt. För hvarje dag förskjutes mitt skift 30 min, ibland mera så i förrgår började mitt skift 7.40 på e.m. Det är trefligast att arbeta på nattskiften. Jag sofver vanligen 6 timmar om dygnet ibland något mindre. På dagen kan jag ej sofva. Här vill jag lemna mamma en teckning samt beskrifning på masugnen och dess drift, Masugnen är likasom en hög skorsten fastän med det undantaget att murarne eller rättare sagdt väggarne äro flera meter tjocka. Höjden på masugnen är 62 fot. Masugnens spets eller den öfversta delen kallas kransen. Kransen är öfverst betäckt med ungefär 1 meter breda jernplattor. I närheten af kransen finnes en rörlig jernarm som löper runt en axel. På den löper äfven en rörlig våg. Vågskålen utgöres af en skopa med ett långt trähandtag. Malmen finnes i sluttande lårar, som äro i närheten af kransen. På lårarne finnes en skjutlucka. När man vill hafva malmen till ugnen sättes skopan framför luckan. Man låter luckan stå så länge öppen att vikten af malmen, som rinner ner i skopan, blir lika med den önskade. Från öppningen kommer en vagn med 3 skottkärror fulla med kol. Den vagn, på hvilken dessa kärror stå, går uppför en starkt lutande träbro. Innehållet i skottkärrorna kastas först i masugnen. Kolen utjemnas derefter väl. Sedan det är gjordt utskakas malmen på jernplattorna medelst vissa rörelser på skopan. Dessa rörelser äro ganska svåra att göra. Detta måste göras mycket noga, så att det kommer att ligga lika mycket malm på jernplattorna rundt om masugnshålet eljest blir tackjernet dåligt. Sedan skakas slagg och glöggspån i masungshålet. Det måste äfven göras ytterst noga. Derefter skakas ånyo en annan malm och kalksten i masugnshålet. Det som jag här beskrifvit från kolets iläggning till kalkstenen kallas för en sättning. Jag gör i medeltal 12 sättningar på skiftet. Allt detta gör jag själf. Det är endast kolet, som jag ej lägger i. Mamma må tro att det är varmt deruppe. Allt under det man arbetar står gaserna en i ansigtet. Man blir både svart ut och invändigt. Det fina kolet tränger in genom näsan och munnen ner i svalget. I nästa bref jag skrifver skall jag noga redogöra för utslagets del dvs tackjernets gjutning. Det är två utslag på skiftet eller när jag kommer, och ett när jag går. Jag är med på båda utslagen. Det är ännu värre än deruppe vid kransen. Den värme som utvecklas vid utslaget öfverstiger 2000 Celsius. Som jag deltager i utslaget, står jag alldeles intill denna varma metallström. Värmen är förfärlig. För att ej bränna upp mina fötter i den varma sanden, har jag måst köpa mig träskor. Det vore äfven önskvärdt att jag hade en filthatt hvars brätten jag kunde vika ned öfver pannan och ögonen. Arbetarne hafva filthattar. Den mössan jag har skyddar ej alls ansigtet för värmen. Mamma kan kanske skaffa mig en billig sådan. Vill mamma vara snäll att på samma gång skicka mig litet rena skjortor och näsdukar och kragar. Jag får stanna här så länge jag vill på Röfors. Ingeniör Lagerwall och fru äro mycket snälla och vänliga mot mig. Jag trifves här mycket bra. Jag framförde pappas och mammas obekanta helsning till ingeniör och fru Lagerwall, oaktadt mamma inte hade nämnt ett ord derom i sitt bref. De båda bad mig naturligtvis framföra sin obekanta helsning till pappa och mamma. Jo det var en annan sak jag skulle bedja mamma om. Bed pappa att han skänker mig en ny rakknif. Den, som jag nu har, är så slö, att jag med knapp nöd får af skäggstråna. Det skulle också vara bra godt att hafva någon frukt att tugga på efter skiftet. Jag har ibland fått det. Ja nu har jag inte längre tid att skrifva, ty jag skall snart vara på mitt skift. Adjö derför mamma lilla, hälsa pappa, faster och syskonen från mammas tillgifne son Nils. P.S Jag hoppas att ni äro allesamman krya och raska? Ja så detaljerat beskriver min farfar ett arbete som idag inte längre utförs, då de flesta bruken är nedlagda. Det är väl häftigt! Men det var ínte lätt att tyda alla 8 breven och renskriva dem med den stavning och svenska som man använde sig av på slutet av 1800-talet. Min farfar Nils slutade dock ej som bruksdisponent utan fortsatte som 19-åring sina studier vid Uppsala Universitet. I hans yrkeskarriär var han direktör i ett numera nedlagt försäkringsbolag. Han dog 1964 då var han 87 år. Ja jag ska egentligen tacka min mamma som på ett mycket föredömligt sätt sparat och dokumenterat så mycket om såväl hennes som pappas liv och leverne och deras föräldrar och mor- & farföräldrar. Sånt tycker jag nu är jättekul att ha kvar. När jag pensionerar mig nästa år ska jag ägna mig lite mer åt släktforskning som jag tycker verkar mycket spännande. Ja det här blev långt brev. Ha det nu så gott. Vi hörs säkert snart igen. Hälsningar Margaretha